Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2008

The Stainers

stainers1The Stainers som forfarande spelar då och då. Kolla in deras webbplats länk finns till vänster. Var fortfarande väldigt bra när jag hörde dom i Norre Katts park vid 700 års firandet.

Annonser

Read Full Post »

Jean Lundens

my-long-hair-jean-lundensPå 60-talet fanns det många band i Halmstad. Det kändaste var nog Jean Lundens som till och med spelade in en skiva med titeln ”My Long Hair”. Jag tror det finns en skiva till men den kommer inte ens jag ihåg. Bandet började som dansorkester därav det för popbanden ovanliga namnet. Dom var riktigt stora i Halmstad på 60-talet. Svängde riktigt bra i Norre Katts park under 700-års jubileet.

Read Full Post »

ps-boones-13

Vi startade ett popband i Halmstad på 60-talet som hette PS Boones. Året var 1965 och träningslokalen var i källaren i mina föräldrars hus på Blåklintsvägen i Furet. Denna stadsdel är väl mest känd för att Per Gessle växte upp där. Min gamle far säger alltjämt att vi var föregångaren till  Gyllene Tider. Den uppfattningen kan han väl få ha. Vi spelade nästan varje söndag och ibland var det väldigt mycket folk och lyssnade. Det var nästan som en ungdomsgård hemma i vår källare.. Enligt morsan och farsan var ungdomarna såå trevliga och för det mesta stördes inte mina föräldrar av folkhopen även om hela gatan var ockuperad av cyklar.

På bilden kan ni se hur vi står bland klädnypor och tvätt när vi spelar. Det var Hagström/Kent gitarrer som gällde på den tiden för nybörjarbanden. Fender, Gibson och de andra fina märkena var väldigt dyra. Efter att ha surfat runt lite på nätet förstår jag att vi inte var ensamma om Hagström gitarrer. Även Elvis ”spelade” på Hagström vid något tillfälle.

Jag tillsammans med Stigge och Mats bildade PS Boones i april 1965. Våge övertalades att vara med och spela bas lite senare. Vi tillhörde källarbanden men hade väldigt kul ändå trots att det inte blev så mycket spelningar inför publik. Ett ställe där vi spelade var i NTO-lokalen på Kärleken.

PS Boones live

     

Detta skedde i samband med att Halmstads-toppen röstades fram. Det var en lokal topplista men musiken var den samma som på Tio i Topp. Året var 1965 och populära låtar var Eve of destruction, Hang on sloopy, Satisfaction med flera Detta var ett mycket populärt evenemang.

copy-2-of-ps-boones-vid-selmas_1

Här vandrar vi fram i tidstypiska kläder. Bilden är tagen på Furuvägen ända uppe vid ”Selmas”. Selmas var ett gammalt fallfärdigt hus som ungdomarna tagit över. Vi hade ganska skoj där. Poplivet var en kort period i mitt liv, men jag tror det är denna tid som har haft störst inflytande på det fortsatta livet.
Hur det gick till vet jag inte men på något vis blev vi med hus. Det var ett rivningshus på Snöstorpsvägen som ställdes till förfogande för oss och ett annat band. Stället döptes till The House och blev väldigt populärt. Lars-Åke Qvist har undertecknat medlemskortet  så han var väl någon slags vaktmästare i huset. I huset fanns även en jukebox och den populäraste låten var nog Jönköpingsbandet The Caretakers version av ”The end of the world”. För något år sedan hade jag nöjet att höra dom live i Konserthuset i Jönköping. Något äldre, men visst kände man igen soundet.
Vi hade popkonserter i huset och vid något tillfälle var ett så känt band som The Gonks på besök, tror jag. Jag tyckte att det var en väldigt lång tid vi tränade i huset, men av mina spelkompisar har jag fått reda på att det rörde sig bara om ett antal månader. Samtidigt med flytten till The House lämnade Stigge bandet och jakten på en ny sologitarrist började.
 

Vi tränade en gång tillsammans med en kille som kom från bandet Sus Hopst, kommer inte ihåg hans namn. Detta blev också vår sista spelning på The House. Denna spelning spelades in på en gammal Grundig rullbandspelare. Inspelningen blev en aning överstyrd men finns bevarad på ett gammalt rullband. En av låtarna hette Balla Balla och hade en mycket innehållsrik text! Följ länken och lyssna till hur det kunde låta på 60-talet.

https://www.youtube.com/watch?v=tSEJri5WpmM

Sista kvällen i The House var den 20 augusti 1966. Denna dag var det stor avskedsfest i huset. Vi förde förmodligen lite oväsen för polisen var och tittade till oss. Idag hade det förmodligen varit tidningsrubriker typ ”Ungdomskravaller på Snöstorpsvägen”.

ps_boones_3-copy
Visst var vi tuffa på den tiden med polotröjor, fiskbensmönstrade utsvängda byxor 0ch parkas eller skepparjacka. Nästan alla hade parkas och på den skrev man med tusch vilka band man gillade. Det fanns ganska många som hade skrivit PS Boones på parkasen tillsammans med Beatles, Rolling Stones och andra mer kända band. Konstigt att föräldrarna tillät att man kladdade på sin parkas, men eftersom nästan alla gjorde det så tänkte förmodligen ingen på det. Långt hår var populärt och när håret hade nått en rätt så ansenlig längd kom tanken upp att damfrisering var det som gällde. Boots som hade ganska hög klack var det man hade på fötterna.
 

img_05101Efter ett tag insåg vi att någon framtid i denna bransch inte fanns för oss och bandet lades ner. På sommaren år 2008 träffades vi igen efter alla år och besökte vår gamla träningslokal i Furet. Mina föräldrar tyckte det var jättekul att träffa ”ungdomarna”. Sedan tillbringade vi en massa timmar hemma hos Mats utan att vi förstod vad tiden tog vägen. Den träffen gav idén till att skriva ner lite om PS Boones.

Ett popband utan någon fan club existerade knappast och PS Boones var inget undantag. Från början kom alla i bandet från Furet så det var naturligt att även våra ”fans” bodde där. Det finns några till som varit med i bandet bland annat hade vi en mycket bra sångare som kallades ”Paje” och kom från Knäred. En period hade vi även en organist med vars namn jag har glömt.

1974-pingst-midsommar-dia_36Min lillebror som är tio år yngre har också spelat i ett band. Han var med i Isildurs Bane som basist. Detta var enligt min mening högklassig musik som dom kallade Symfonisk Rock. Dom gjorde både skiv- och radioinspelningar. Måste nog skriva lite mer om Isildurs bane som fortfarande spelar, dock utan min bror som fick viktigare saker att tänka på, familj och barn. Vem är då min lillebror?  Han kallas ”Lingon” på grund av att han haft en mössa med röd tofs!. Hans kompis som hade blå tofs blev följaktligen kallad blåbär. Så kan det gå. Varför jag kallades Årtan har jag ingen aning om. Vet inte ens om jag vill ha reda på det.

Inlägg av Eivor som varit gift med Ärtan i 38,5 år. För 2 år sedan drabbades Gert-Olof av cancer och den 23 april 2014 avled han hemma i vårt hus till tonerna av Beatles Hello Goodbye.

PS Boones

 

 

Read Full Post »

Tänkte bara att det skulle vara kul att få ta del av era minnen från 60-talet. Framför allt vad som hände i Halmstad. Jag trodde att  jag skulle få massor av kommentarer. Tryck bara där det står ”Inga kommentarer” och lämna en kommentar. Låter lite ologiskt men så är det i cybervärlden.

Hoppas ni inte förväntade er för mycket när ni hamnade här.  Följ länken till ”Ola Bloggen” så får ni bakgrunden till denna blogg.  Håller fortfarande på att försöka förstå hur detta fungerar.

Hoppas vi tillsammans kan få ihop lite 60-tals pophistoria i Halmstad. Kan inte undanhålla den fina dialekt som finns i Halmstad.

Som så många andra började jag i Hagströms Musikskola med dragspel. Blev inte någon virituos på dragspel men grunden kanske lades där.  Det var ju pop som gällde och dragspel var inte precis det som gick hem i popkretsar. Varför blev jag trummis? Anledningen till det är att när vi började mima och låtsasspela till de stora artisterna var det tennisrack som användes till gitarr. Dom gav inte mycket ljud ifrån sig. Kaffeburkar som användes som trummor förde desto mer oväsen.

I Folkparken spelade The Who någon gång på 60-talet. Närmare bestämt den 24 oktober 1966. Förband var lokala band bl. a. Nicc-a-teens och The Stainers. Jag kommer ihåg hur The Who slog sönder instrument och ordnade rundgång så det pep och tjöt. Idag hade jag förmodligen tyckt att det var ett hiskligt oväsen. I Folkparken låg också Shake in där de populäraste Halmstadbanden spelade bl.a. Jean Lunde’ns, Stainers, Nicc-a-teens, Bawlers. På sommaren spelades det popmusik i ”Polketten” som också låg i Folkparken. Innan popmusiken tog över på 60-talet var det nog mest gammaldans där.

Min kompis Wåge vars morbror jobbade som vakt i Folkparken ordnade ibland så att vi kom in gratis i Folkparken. Då gällde det att följa med honom långt innan portarna öppnades. Ett  minne jag har är att The Osmond Brothers skulle spela i Parken. Vet inte om dom var särskilt poppiga, det var nog bara en kul grej att ha deras autografer. Dom kom i en vanlig personbil och självklart frågade vi efter autografer. Här har vi The Osmond Brothers. Vem minns inte ”Fem smutsiga små fingrar” som dom spelade in på svenska.

osmond-autograf-11

osmond-13

Detta var en brödrapopgrupp som sedan fick stora framgångar på 70-talet.  Framförallt den lille killen till vänster på bilden.

Förutom Shake in i Folkparken tror jag det fanns en popclub som låg nedanför Galgberget på Norra Vägen. Kan det ha varit New Gate. På Södra Vägen fanns Popeye. Det medlemskortet har jag kvar. Så här såg det ut.

copy-2-of-popeye3

kinksthekinksMin första LP-skiva vann jag i Folkparken. Där fanns ett ”chokladhjul” där man även kunde vinna dessa godsaker. Skivan var  The Kinks första album KINKS från oktober 1964 med låtar som ”You Really Got Me”,  ”Stop Your Sobbing” och min favorit ”To Much Monkey Business” komponerad av Chuck Berry. Den sista tror jag nästan alla popband har spelat.

Kinks var lite av en trendsättare för distorderade gitarrer, vilket man kan höra i ”You Really Got Me”. Det är klart att alla andra band ville kunna få fram detta ljudet. Här kommer jag som radiotekniker in i bilden. Det fanns ett annat band i Furet som hette Burlings, tror jag. Dom skulle vara med i en Popgala, kan det ha varit på Halmstads Teater? Hur som helst hade jag fått en ”fickradio” enbart avsedd för Mellanvåg 1959 . Jag tänkte, varför inte göra om den och koppla den mellan gitarr och förstärkare. Fram med lödkolv och verktyg och efter inte allt för lång tid var produkten klar. Provades i källaren och det lät helt lysande. Under konserten kom problemet och det var att när man skruvade upp ljudet i en stor lokal så ”Tjöt” det hela tiden, snacka om distorsion. Kanske även radiolyssnarna kunde höra gitarrspelet, vem vet? Det kunde ha blivit en kanonprodukt…..Senare kom det att  kallas Fuzzbox.

Vårt lilla källarband PS Boones skaffade en ny förstärkare tillverkad av AB Albin Hagströms Älvdalen. Modellens namn var mod.1700 med ett slutsteg på 85W. Den kallades också ”GA85”. Denna förstärkare var en av de första heltransistoriserade förstärkarna på marknaden. På 60-talet ansågs det att rörförstärkare var överlägset ljudmässigt vilket kanske var sant på den tiden. Numera finns det nästan inga rörförstärkare. Till denna förstärkare kopplades gitarrer och via ett ett KENT bandeko också sången. Detta gick bra i lilla källarlokalen. När vi spelade för en större publik fick vi låna ihop lite fler förstärkare. Någon gång lånade vi en ljudanläggning där högtalarkablarna inte var i bästa skick. Högtalarmatningen från slutsteget var på ca 100V så passade man sig inte fick man en elektrisk stöt. Kunde kännas lite obehagligt men var förhoppningsvis helt ofarligt.

ballentime

Jag hittade detta i mina gömmor. Är det någon som vet vad detta är för band? Vet inte varför jag fick detta medlemskort. Kanske kan vara från ett popband som också höll till i ”huset”.

12_pop63_ostras

Att popmusik var populärt på 60-talet kan man förstå av denna läskedrycksetikett.  Här är POP 63 från Östra bryggeriet. Smaken kommer jag inte ihåg.

Jag jobbade i radioaffär i slutet av 60-talet. Var radioreparatör vilket innebar att man lagade radio och TV både på verkstaden och hemma hos folk. Jag jobbade bland annat  på Anderssons Radio & TV på Köpmansgatan. Detta var en radioaffär av den gamla sorten.  Kalle, som radiohandlaren hette, var väldigt mån om att sälja och det kom sig inte bättre än att han sålde en TV som en kund lämnat in. Jag och Göte, basist i gammeldansorkestern Bengt Reides som också han jobbade på Anderssons, skrev en liten visa om denna händelse. Uttrycken ”han gick där och svansa” och ”Kors i det skulle ju grabbarna hållt” var standardfraser för Kalle. Synd att dessa radiohandlare har försvunnit. Om du vill kan du lyssna på vår låt om Radio-Kalle.

image

På 60-talet var Familjen Flinta ett mycket populärt TV-program. Läskfabrikanterna försökte naturligtvis följa med i tiden vilket gav upphov till denna etikett.

Read Full Post »