Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘60-talet’ Category

Tänkte bara att det skulle vara kul att få ta del av era minnen från 60-talet. Framför allt vad som hände i Halmstad. Jag trodde att  jag skulle få massor av kommentarer. Tryck bara där det står ”Inga kommentarer” och lämna en kommentar. Låter lite ologiskt men så är det i cybervärlden.

Hoppas ni inte förväntade er för mycket när ni hamnade här.  Följ länken till ”Ola Bloggen” så får ni bakgrunden till denna blogg.  Håller fortfarande på att försöka förstå hur detta fungerar.

Hoppas vi tillsammans kan få ihop lite 60-tals pophistoria i Halmstad. Kan inte undanhålla den fina dialekt som finns i Halmstad.

Som så många andra började jag i Hagströms Musikskola med dragspel. Blev inte någon virituos på dragspel men grunden kanske lades där.  Det var ju pop som gällde och dragspel var inte precis det som gick hem i popkretsar. Varför blev jag trummis? Anledningen till det är att när vi började mima och låtsasspela till de stora artisterna var det tennisrack som användes till gitarr. Dom gav inte mycket ljud ifrån sig. Kaffeburkar som användes som trummor förde desto mer oväsen.

I Folkparken spelade The Who någon gång på 60-talet. Närmare bestämt den 24 oktober 1966. Förband var lokala band bl. a. Nicc-a-teens och The Stainers. Jag kommer ihåg hur The Who slog sönder instrument och ordnade rundgång så det pep och tjöt. Idag hade jag förmodligen tyckt att det var ett hiskligt oväsen. I Folkparken låg också Shake in där de populäraste Halmstadbanden spelade bl.a. Jean Lunde’ns, Stainers, Nicc-a-teens, Bawlers. På sommaren spelades det popmusik i ”Polketten” som också låg i Folkparken. Innan popmusiken tog över på 60-talet var det nog mest gammaldans där.

Min kompis Wåge vars morbror jobbade som vakt i Folkparken ordnade ibland så att vi kom in gratis i Folkparken. Då gällde det att följa med honom långt innan portarna öppnades. Ett  minne jag har är att The Osmond Brothers skulle spela i Parken. Vet inte om dom var särskilt poppiga, det var nog bara en kul grej att ha deras autografer. Dom kom i en vanlig personbil och självklart frågade vi efter autografer. Här har vi The Osmond Brothers. Vem minns inte ”Fem smutsiga små fingrar” som dom spelade in på svenska.

osmond-autograf-11

osmond-13

Detta var en brödrapopgrupp som sedan fick stora framgångar på 70-talet.  Framförallt den lille killen till vänster på bilden.

Förutom Shake in i Folkparken tror jag det fanns en popclub som låg nedanför Galgberget på Norra Vägen. Kan det ha varit New Gate. På Södra Vägen fanns Popeye. Det medlemskortet har jag kvar. Så här såg det ut.

copy-2-of-popeye3

kinksthekinksMin första LP-skiva vann jag i Folkparken. Där fanns ett ”chokladhjul” där man även kunde vinna dessa godsaker. Skivan var  The Kinks första album KINKS från oktober 1964 med låtar som ”You Really Got Me”,  ”Stop Your Sobbing” och min favorit ”To Much Monkey Business” komponerad av Chuck Berry. Den sista tror jag nästan alla popband har spelat.

Kinks var lite av en trendsättare för distorderade gitarrer, vilket man kan höra i ”You Really Got Me”. Det är klart att alla andra band ville kunna få fram detta ljudet. Här kommer jag som radiotekniker in i bilden. Det fanns ett annat band i Furet som hette Burlings, tror jag. Dom skulle vara med i en Popgala, kan det ha varit på Halmstads Teater? Hur som helst hade jag fått en ”fickradio” enbart avsedd för Mellanvåg 1959 . Jag tänkte, varför inte göra om den och koppla den mellan gitarr och förstärkare. Fram med lödkolv och verktyg och efter inte allt för lång tid var produkten klar. Provades i källaren och det lät helt lysande. Under konserten kom problemet och det var att när man skruvade upp ljudet i en stor lokal så ”Tjöt” det hela tiden, snacka om distorsion. Kanske även radiolyssnarna kunde höra gitarrspelet, vem vet? Det kunde ha blivit en kanonprodukt…..Senare kom det att  kallas Fuzzbox.

Vårt lilla källarband PS Boones skaffade en ny förstärkare tillverkad av AB Albin Hagströms Älvdalen. Modellens namn var mod.1700 med ett slutsteg på 85W. Den kallades också ”GA85”. Denna förstärkare var en av de första heltransistoriserade förstärkarna på marknaden. På 60-talet ansågs det att rörförstärkare var överlägset ljudmässigt vilket kanske var sant på den tiden. Numera finns det nästan inga rörförstärkare. Till denna förstärkare kopplades gitarrer och via ett ett KENT bandeko också sången. Detta gick bra i lilla källarlokalen. När vi spelade för en större publik fick vi låna ihop lite fler förstärkare. Någon gång lånade vi en ljudanläggning där högtalarkablarna inte var i bästa skick. Högtalarmatningen från slutsteget var på ca 100V så passade man sig inte fick man en elektrisk stöt. Kunde kännas lite obehagligt men var förhoppningsvis helt ofarligt.

ballentime

Jag hittade detta i mina gömmor. Är det någon som vet vad detta är för band? Vet inte varför jag fick detta medlemskort. Kanske kan vara från ett popband som också höll till i ”huset”.

12_pop63_ostras

Att popmusik var populärt på 60-talet kan man förstå av denna läskedrycksetikett.  Här är POP 63 från Östra bryggeriet. Smaken kommer jag inte ihåg.

Jag jobbade i radioaffär i slutet av 60-talet. Var radioreparatör vilket innebar att man lagade radio och TV både på verkstaden och hemma hos folk. Jag jobbade bland annat  på Anderssons Radio & TV på Köpmansgatan. Detta var en radioaffär av den gamla sorten.  Kalle, som radiohandlaren hette, var väldigt mån om att sälja och det kom sig inte bättre än att han sålde en TV som en kund lämnat in. Jag och Göte, basist i gammeldansorkestern Bengt Reides som också han jobbade på Anderssons, skrev en liten visa om denna händelse. Uttrycken ”han gick där och svansa” och ”Kors i det skulle ju grabbarna hållt” var standardfraser för Kalle. Synd att dessa radiohandlare har försvunnit. Om du vill kan du lyssna på vår låt om Radio-Kalle.

image

På 60-talet var Familjen Flinta ett mycket populärt TV-program. Läskfabrikanterna försökte naturligtvis följa med i tiden vilket gav upphov till denna etikett.

Annonser

Read Full Post »