Burlings

Burlings – ett av Halmstads popband. Namnet kommer från Klas Burling som var en populär radiopratare på 60-talet. Från vänster på övre bilden Bengt Karlsson, Tommy Antonsson, Göran Frid, George, Lolo (Janne) Petersson. Innan dom blev Burlings hette dom The Shakings, härlig bild tycker jag. Medlemmar i detta band var från vänster George, Lars-Åke, Bosse Bengtsson, Lolo på trummor och Stig Andersson.

Luftfartsradio

Jag har tillbringat större delen av mitt yrkesliv inom luftfarten, så jag vill även berätta lite om detta. Vad har jag arbetat med? – nästan all markelektronik för flyget. Framförallt har de varit navigations- och radarsystem inom flyget. Nästan aldrig med utrustning i flygplanen, utan enbart den som finns på marken. Denna avdelning kallas för RMS (Radio Maintenance Services) på flygplatserna.

I mitten av 1920-talet fick Kungliga Televerket  i uppdrag att utrusta och  för luftfarten driva erforderliga markstationer.

Luftfartens teletjänst omorganiserades den 1 juli 1950.  I Televerket samlades hela den tekniska tjänsten dvs, installationsarbetet, den tekniska övervakningen och underhållet av radiokommunikations-,  radionavigationsanläggningar. Radiofyrar, instrumentlandnings-  och radaranläggningar som tidigare sorterat under Luftfartsverket togs över av Televerket.

1954 – Detta var väldigt långt före min tid som tekniker, men detta år fick Bulltofta (Malmö) ny ILS (instrumentlandningssystem) . En långvågsfyr (NDB) uppfördes i Grebbestad. I samband med Luftrum 98 lades NDB Grebbestad ner.

1956  infördes ett nytt radionavigeringssystem där Televerket installerade allriktade radiofyrar för ultrakorta vågor (VOR)  i Västerljung och Purup. Purup tillkom före min tid som luftfartsradiotekniker men jag har servat och lagat den vid ett flertal tillfällen. På bilden ser vi Purup C-VOR, både stege och brandsläckare måste ut innan man kunde få plats i ”hyddan”. Jag tror att denna VOR är den enda som byggdes på detta vis i Sverige.

1957 fick Linjeflyg regeringens tillstånd att bedriva passagerartrafik. Första rutten var Bromma-Kalmar med premiärflygning den 14 april detta år. 1 Januari 1993 gick Linjeflyg i graven.

1958 installerades en kurssändare på Jönköpings Flygplats som vid den tiden låg på Solåsen. Denna flygplats invigdes den 25 augusti1935 och var troligen i drift fram till 1961 då Axamo togs i bruk.

I början på 60-talet fick Bulltofta en radar. Någon kanske vet när den byggdes? Denna radar behövde lite tillsyn varje dag och detta tillhörde arbetsuppgifterna när jag jobbade på Bulltofta som tekniker i början på 70-talet. Den mådde riktigt bra av lite olja i vridbordet. Idag (2009) har jag läst att den används som raststuga.

Så här såg sändaren ut på Bulltofta Radar. Bilden är från 1972.

1961 invigdes Jönköpings nya flygplats på Axamo. Redan 1960, innan flygplatsen var invigd startade trafiken. Från Televerkets tidskrift kunde man läsa. ”Där har då byggts en ny mottagarstation. Även ett nytt manöversystem samt ILS-utrustning (Instrumentlandningssystem)  har installerats.

Detta år byggdes även en ny VOR-station i Ugglarp i Skåne”. Ugglarp låg mitt ute i en åker så det var en bit att traska med alla de instrument vi behövde. I underhållet ingick inte bara det tekniska underhållet. Även städning av stationen skulle göras. Därför släpades även skurhink och dammsugare med. Efter besöket var utrustningen i toppskick och flugor och  pollen bortstädade.

På bilden ser ni VOR-stationen i bakgrunden som ett upp och nervänt T. Genom hela rapsfältet fick vi gå och gissa om man blev gul. Tur att man inte är pollenallergiker. När det inte växte något på åkern var det så lerigt att stövlarna fastnade.

1962 flyttades Aerastationen i Nässjö till Smålands Taberg där man även inrättade en Volmet sändare (bilden) som sänder väderinformation dygnet runt. Det gör den än idag på 127.2 MHz med betydligt modernare utrustning.

1966 Jönköpings Flygplats utrustades detta år med en pejl av märket Rohde & Schwarz typ NP4. Detta var den första pejl som arbetade enligt dopplerprincipen. På bilden tittar våra kolleger från Sudan intresserat på utrustningen.

1967 En ny C-VOR installerades i Jönköping. Denna nya VOR var av märket Wilcox. Till vänster på bilden har vi ett mätstativ som användes vid tillsyn och felsökning, i mitten är sändaren och till höger monitorstativet. Utrustningen var rördriven och krävde varje vecka lite justeringar. Ett rörbyte i monitorn gjorde man lämpligen precis före lunch så att allt fick stabilisera sig innan man trimmade in monitorn.

1968 byttes Glidbanesändaren (GP) ut i Jönköping. Så här såg anläggningen ut. Borta vid huset syns sändarantennen och närmast i bild två stycken monitorantenner. En för glidbanevinkeln och den andra för att monitorera bredden på glidbanan. Utrustningarna för ILS:en kom från Standard Telephones & Cables Ltd och GP:en betecknades Stan8. Utrustningen byttes ut i september 1983 mot en Norsk Marconi (NM3533) med separat clearencesändare, och M-Array antennsystem (NM3545)

Kurssändaren (LLZ). Utrustningen till Kurssändaren (LLZ) på Jönköpings flygplats fanns i ett utrymme under jord och hade beteckningen Stan7. Antennen är ”staketet” som syns på bilden och består av 12st dipoler. Även denna byttes 1983 till en Norsk Marconi NM3511 med en 12-elements antenn  (NM3523) som ni kan se på bilden nedan. På grund av banförlängning i Jönköping 1984 flyttades LLZ ca 400m söderut. Under den tid det saknades LLZ fanns det en tillfällig PAR-anläggning  Jönköping. PAR=Precision Approach Radar. Denna utrustning hade nyttjats ca 30 gånger under tiden bytet skedde.

1969 kompletterades VOR:en i Jönköping med DME (Avståndsmätningsutrustning). Denna utrustning, som var rördriven, behövde lite tillsyn då och då och här ser vi Nisse Engdahl trimma in Transpondern i Jönköping någon gång i början på 70-talet.

1970 fick Jönköping bana 01 en ytterfyr LO och en innerfyr LI som komplement till befintlig ILS. Ytterfyren finns fortfarande men innerfyren tror jag försvann innan jag började i Jönköping 1975.

Detta år uppfördes på Romeleåsen, 3 mil utanför Malmö, en ny Radarstation. Den skulle användas av flygledningen för trafiken i Södra Sverige. Stationen fjärrmanövrerades från kontrollcentralen på Bulltofta flygplats. Anläggningen skiljer sig från tidigare radarstationer då den roterande antennen har byggts in i en Radom.

1971 blev Romele Radar, omfattande primär- och sekundärradarutrustning med tillhörande radiolänkar, klara för att betjäna kontrollcentralen på Bulltofta Flygplats. Samtidigt försågs kontrollcentralen med modernare radarpresentationsutrustning.

1972 den 20 november började jag som luftfartsradiotekniker på Bulltofta flygplats. Det var inte många dagar jag fick se flygplatsen i aktiv drift då all flygtrafik flyttades till nybyggda Sturup och Bulltofta stängdes för flygtrafik den 2 december 1972.

Sturup flygledartornet.

1972 den 1 december togs Sturup Flygplats i operativt bruk. Ett projekt som pågick detta år var att bygga nya VOR-stationer som skulle ingå i ”Luftrum 74”. Nu skulle ”Röd 1” mellan Stockholm och Köpenhamn ersättas med ett tvåfiligt luftledsystem. Det byggdes 13 VOR:er och 4 DME:er utefter leden och allt detta skulle startades upp under 1974.

1974 i april, om jag kommer ihåg rätt, startade vi igång projektet ”Luftrum 74”. Mitt minne är tydligen  inte så bra, har läst att det var den 1 mars det hände. Det nya flygledsystemet togs i bruk kl 04.00 den 28 februari efter att trafiken legat nere ett par timmar. Televerket upprätthöll då en extra hög beredskap för de teletekniska hjälpmedlen. Jag kommer ihåg och det är nog rätt att jag tillbringade natten på en station. Vi var utplacerade för att kunna göra en insats om det skulle bli något fel. Många flygfyrar i detta projekt var Doppler VOR:er som såg lite speciella ut. I en yttre ring satt 39 antenner på ett motviktsnät med en diameter på 30 meter så var det en rätt pampig anläggning. I samband med Luftrum 98 lades Peter VOR,  Hilda VOR, Shilling VOR och Rasken VOR ner.

Här ser vi PETER VOR som låg vid Odensjö nära Lidhult. En närbild på några av de 39 antennerna på ASTOR VOR som fanns i Åstorp.

1975 flyttade jag till Jönköping och började jobba på Axamo. Det som lockade var att en Radarstation byggdes utanför Malmbäck och kallades Småland Radar. Denna var för sin tid en mycket modern anläggning med Primärradar från Selenia i Italien (ATCR22).  Sekundärradarn kom från Thomson i Frankrike. Anläggningen är i drift än idag. I mars 1979 började Smålands Radar leverera radarbild till flygtrafikledningscentralen på Arlanda. En teknisk nyhet var att radarbild-överföringen skedde via vanlig telefonlinje. Tidigare hade det krävts dyra radiolänkförbindelser. Stationen kostade 12,5 miljoner kronor att färdigställa. 1982 betjänade stationen även den nyöppnade kontrollcentralen på Sturup. Under kupolen ser det ut så här….

1989 fick vi i Jönköping besök av tekniker från Sudan. Anledningen till detta var mitt engagemang i IFATSEA (International federation of Air Traffic Safety Electronics Associations) där ett antal länder var medlemmar däribland Sudan. Dom frågade mig om det fanns en möjlighet att komma till Sverige och efter en massa jobb och efterforskningar om ekonomiskt stöd var dom plötsligt här. Det blev ett mycket lyckat utbyte av erfarenheter och jag tycker det är synd att detta inte sker oftare.På bilden ser vi Elfatih Bushara skruva på vår DME i Jönköping. Teknikerna som besökte oss  jobbade i Khartoum på det som motsvarar Luftfartsverket. Så här sa dom när dom var här -”Sverige har en teknik som är up to date och gott om datorer  – i Sudan finns inga datorer men vi har planer på att modernisera…”  

Att dom kom till Sverige berodde mycket på  våra fackföreningar i Sverige och Sudan som båda är medlemmar i IFATSEA. På den tiden var vi medlemmar i ST-televerket som var en bidragande orsak till att besöket gick att genomföra. Dessutom fick vi ekonomiskt stöd från Svenska Institutet. Våra vänner från Sudan ordnade själva resan till Sverige där kollegerna från Sudan inkvarterades i några RMS-teknikers hem. Hemma hos mig bodde Elfatih. Det var nog en lika spännande för honom som för mig. Tänk att få prova på ett äkta svenskt dragspel.

2010-05-16 Öppet hus på flygplatsen. Mina barnbarn tittar mycket intresserat på alla teknisk utrustning i Tornet. Engagerad personal berättade för både stora och små hur flygledning fungerar.

Läskedrycksetiketter

Jag har plockat fram min gamla samling av läskedrycksetiketter från slutet av 1950-talet. På den tiden var läsk något vi barn fick  dricka enbart när det var kalas. Östras gula ”läskabilar” körde runt i Furet och sålde läsk nästan som Hemglassbilen gör idag. Hade man tur kunde man få följa med och hjälpa drickaköraren. Många kunder hade en stående beställning. Det kunde vara 3 läsk och 4 pilsner som skulle levereras. För pilsner klass II fick man betala ca 50 öre och för en läsk ca 30 öre. Var inte kunden hemma stod tomglasen innanför dörren som var olåst. Kunde vara ett ganska tungt jobb för en liten grabb men vad gjorde man inte för att få läsk. Betalningen var 10kr om dagen plus det viktigaste tre stycken läskedrycker.

Kanske ett släktdrag att jag intresserade mig för bryggerinäringen. Senare har jag fått veta att min farmors far J C Knebel drev någon form av bryggerirörelse i Halmstad  på 1880-talet.  Bryggarkunskaperna hade han troligen med sig från föräldrarhemmet i Tyskland. Där var det vanligt att de bryggde sitt öl själv. Bryggeriet gick dock inte så bra och begärdes i konkurs 1888.  Hela bryggerinäringen hade dåliga tider i slutet av 1880-talet. 

Han försökte även driva sin vattenfabrik vidare i Bolmen men inte heller det gick så bra.  Denna etikett är hittad i Bolmen.

Åter till min etikettsamling och från den vill jag gärna bjuda på lite gamla goda drycker.  Jag stjäl min egen historia från min fru’s blogg.

I tidiga tonår cyklade jag och några kompisar en varm sommardag hela vägen från Halmstad ner till Laholm för att besöka Sofiero bryggeri. Det var inga växlar på cyklarna på den tiden så vi fick kämpa rätt ordentligt. När vi kom fram  frågade vi om vi kunde få etiketter till vår samling och det fick vi. Gamle bryggaren, John Svensson tror jag han hette stod på gården, när han fick se oss frågade han om vi ville se hur man tillverkade läsk. Det ville vi förstås gärna och han visade oss runt på bryggeriet. När rundvandringen var slut frågade han om vi hade smakat läsk från Sofiero.  – ”Nej, vi har aldrig smakat läsk från Sofiero” svarade vi förväntansfullt, även om det inte var alldeles sant. Då sa den gamle bryggaren ”Läsk från Sofiero finns att  köpa i alla affärer här i trakten”.  En aning slokörade cyklade vi tillbaka till Halmstad, glada för att ha fått etiketter och sett läsktillverkningen, men lite besvikna för att inte ha fått smaka på läsken. Vi hade ju inga pengar att köpa för.

Vi börjar med det vi gick miste om på Sofiero bryggeri.

Påskmust liknar väldigt mycket Julmust. Jag tror det är samma recept.

Banan är det något som skulle sälja idag?

Bröderna Cartwright var väldigt populära på den tiden….etiketterna speglade det som var poppis.  Bonanza var den populäraste  Western-serien i Amerika. Serien började spelas in 1959 och har visats i 86 länder.

Då jag 1990 själv hade nöjet att besöka Ponderosa ranch som ligger vid sjön Lake Tahoe i Californien inhandlades broschyren på bilden.  Från vänster ser vi Adam, Hoss, Pappa Ben och Little Joe. I september 2004 stängdes Ponderosa Ranch för besökare.

Inte så konstigt att världsmästaren i tungvikt Ingemar Johansson fick en egen läsk.

Liksom Fred Flinta som var ett mycket populärt TV-program.

Det var inte bara Fred Flinta som gav upphov till namn på en läsk. Även Flintas husdjur dinosaurien DINO fick vara med.

Denna etikett var det länge sedan man såg. Isbjörnar i samband med cider, måste vara unikt.

Detta bryggeri finns säkert inte kvar…

Denna etikett är från den 26/7 1963. Var ligger Gökalund? Det ligger i närheten av Bergkvara i Kalmartrakten. Mest kända produkt var Göka-kola.

Bordsvatten från Tidaholm, dessutom absolut rent..

Vi var några grabbar som samlade och bland dessa fanns en kille vars farsa körde läskabil för Östra bryggeriet. Östras bilar var gula och troligen av 50-tals modell.  Denna läskabil är från Sofiero och är något äldre än den vi letade etiketter på. När kompisens farsa var hemma på lunchen fick vi leta etiketter bland alla tomglasen på flaket. Vi hade varsin dag i veckan och ibland hittade man etiketter som inte var så vanliga i våra trakter (det var säkert badgäster som hade haft med sig flaskor från andra håll i landet). Denna från Trekantens Bryggeri var en sådan. Finns bryggeriet kvar idag?

Plötsligt befinner vi oss i Nordpolen. Varför döper man ett bryggeri till Nordpolen? Bryggeriet fanns mellan 1909-1960.

Hansson hade tydligen ett bryggeri i Ljungby.

Fanns även Ljungby Svagdricksbryggeri

Krönleins Bryggeri Jönköping hade femkantiga etiketter.  Hämtat från en artikel i J-Nytt där en Nässjöbo berättar om ett besök i Jönköping. -Vi yngre fick kanske en läsk från Krönleins bryggeri av märket Guldus. Krönleins låg förresten i det kvarter där b la Telia nu huserar mittemot nuvarande resecentrum. Smidesgrindarna mot Barnarpsgatan kröns fortfarande med ”Krönleins Bryggeri”.

I Nässjö kunde man köpa läsk från Nässjö Bryggeri AB. Bryggeriet hade en egen design på etiketterna.

Någon kanske känner till Tvärskogs Bryggeri i Tyringe.

Finlands Bryggeri var ett ölbryggeri vid Helge å i Kristianstad som lades ned 1963 efter nästan 100 års verksamhet. Den tidigast belagda dokumentationen om bryggeriverksamhet i Kristianstad härrör från 1839. Namnet Finlands bryggeri lär komma från en invandrad finländare, Julius Holmberg från Lovisa, som en tid drev en krog i kvarteret. Kvarteren kring det gamla bryggeriet heter idag Finland och Åland. Hämtat från ”http://sv.wikipedia.org/wiki/Finlands_Bryggeri”

Denna läsk har jag inte sett från något annat bryggeri.

Ännu mer sport från Skruv…

TV var nytt vid denna tid så varför inte döpa en lättöl efter det nya mediet. Drycken lanserades 1959.

Detta var nog inget för oss barn. Har aldrig smakat denna trots att den kommer från Östra bryggeriet i Halmstad.

Ett lättöl från Skånebryggerier långt innan musikalen Chess fanns.

Vad kunde smaken vara på denna läsk? Vad jag kommer ihåg fanns denna läskedryck inte i Halmstad.

Portello från Hammars bryggeri. Ligger i närheten av Askersund.

Klass 1 ”Familjedricka” är det lättöl eller..

Denna slitna etikett från ett Norskt bryggeri får mig att tänka på en självupplevd historia från när jag var på kurs i Norge. En hurtig Norrman kom med ryggsäck som senare visade sig innehålla ”Hjemmebränt”. Han bjöd mig på grogg och som svensk blev det lite sprit i botten som fylldes upp med läsk. Efter lite påfyllning av läsk ropade Norrmannen -”Ikke så mye brus, ikke så mye brus, de är de som kostar..”

Cacao Sling känns unikt för Åbro. Hur kan denna smakat.. Är det någon som vet?

Grenadjär från Målilla Bryggeri. Känns som denna etikett har en historia. Någon som vet?

Detta är Ice-Cream från Östras. Undrar om den smakade glass…..

Jul-Must är en klassiker. Denna etikett är från början av 60-talet.

Transistorn

Transistorn uppfanns i december 1947.  Jag har lånat några gamla ”Det hände i Televerket” och dom skriver så här 1953 om transistorn. Kul tillbakablick nu när man har facit. 

Elektroteknikens senaste tillskott den s k transistorn har börjat användas i nykonstruktioner i Televerket.

Transistorn har vissa fördelar jämfört med elektronrören.

• Mindre dimensioner
• Mindre strömmatningseffekt
• Mindre känslig för stötar och skakningar.
• Längre livslängd.

Å andra sidan har elektronröret mindre distorsion och egenbrus samt stabilare elektriska egenskaper. Det är därför knappast troligt att transistorn kommer att tränga ut elektronröret. Transistorn har hitills använts i en nykonstruerad samtalskontrollapparat samt i registren till de så kallade knappsatstelefonerna.

På bilden ser ni en rörprovare. Alla rör provades med jämna mellanrum. Denna bild är från 1972. Idag vet knappast någon vad ett elektronrör är – transistorn har tagit över nästan allt.

Samma år invigde stolt Televerket Sveriges första stadsrörpostanläggning. En dubbelriktad förbindelse 1250 m lång. Farten på denna förbindelse var att rörposten gick 100 m på 8,5 sekunder. Något snabbare än att köra bil genom Stockholm.

Sommartid

1980 den 6 april infördes sommartid i Sverige. På den tiden ställde inte klockorna om sig automatiskt. Jag jobbade som tekniker på Jönköpings Flygplats och hade denna historiska natt  uppdraget att kl 02.00 ställa om klockorna på flygplatsen till kl 03.00. En timme bara försvann vilket kändes konstigt denna första gång. En historisk händelse som många ville hålla sig vakna till och det var ”Sommartidsfest”  i många hem.

Den mekaniska flygplatsklockan skulle vara exakt, men den ändrade sig någon sekund per dygn därför var en arbetsuppgift att rucka klockan någon sekund i stort sett varje dag. För att få exakt tid ringde vi varje morgon upp Fröken Ur. Flygplatsklockan var ett ur tillverkat i Töreboda av Westerstrands urfabrik. Firman startades 1906 och finns kvar än idag.

Bilden visar nya Fröken Ur 1968 omgiven av fyra uppvaktande kavaljerer.

Åter till den historiska natten 1980 kl 02:00 ringde jag Fröken Ur för att få rätt tid, men det var fler än jag som ringde – jag för att ställa klockan och de flesta övriga för att skåla i  t.ex. champagne exakt kl 02:00/03:00.  Fröken Ur blev överbelastad så någon tidsangivelse fick vi inte. Man kan säga att Fröken Ur var ur funktion. På något sätt kopplades alla som ringde ihop så i min telefonen hördes festande runt om i trakten. Plötsligt bröt någon tystnaden och frågade ”Va fan är klockan?”. Eftersom ingen Fröken Ur fanns tillgänglig fick jag agera ”Herr Ur” eftersom jag hade tillgång till den mest exakta tiden. Detta väckte en viss munterhet och jag tror inte många har träffat på Herr Ur efter detta tillfälle. Efter en omrigning ”svarade”  Fröken Ur  igen och mitt extraknäck som Herr Ur upphörde.

Herr Ur extraknäcker i flygledartornet Agadir Marocko 

Den 1 April 2006 påstod SR:s ekot att Fröken Ur skulle bytas ut mot ”Herr Ur” istället. Detta var ett aprilskämt. Förmodligen visste dom inte att ”Herr Ur” hade testats redan 1980.

Dataöverföring/Datakommunikation

Lite om dataöverföring som jag har hittat i ”Det hände i Televerket”.

1962 infördes i Televerket en ny tjänst ”Dataöverföring”. Det hade undersökts under flera år om telenätet var lämpligt för datatrafik och kom fram till att det lämpade sig mycket bra för datatrafik. Modem (modulator-demodulator) tillhandhölls av Televerket på abonnemangsbasis. Bilden visar modem och felrättningsutrustning av årgång 1962. Det fanns tre olika typer av dataöverföring över det allmänna telefonnätet.

• Hålkortsöverföring där hastigheten var 11 tecken per sekund från som det beskrivs enkla sändare till komplicerade mottagare. Fanns även ett system där man kunde överföra i bägge riktningarna med en hastighet av 15 tecken per sekund.
• Hålremsöverföring skedde med hjälp av konventionell fjärrskriftsapparatur kopplad till modem. Hastighet 7 tecken per sekund.
• Sammankoppling av datamaskiner. Två datamaskiner kopplades samman med hjälp av ett system (IBM 1009). Överföringshastighet 75 alternativt 150 tecken per sekund.

På den här tiden fanns inte datorer i min värld. Jag var tonåring och hade knappast hört talats om datorer. Finns det tonåringar idag som inte vet vad en dator är?

Bilden visar ett modem typ T2 från början av 1960-talet

 

 

 

 

1964 startades ett analogt system för att överföra tidningsidor från bland annat Expressens huvudtryckeri i Stockholm till filialtryckeriet i Jönköping. Det var ett 12-gruppers bärfrekvenssystem som gick över såväl koaxialkabel som på radiolänk. Detta innebar att en dubbel tidningssida med text och bilder kunde överföras på 10 minuter. Nu kunde tryckningen i stort sett ske samtidigt i Stockholm och i Jönköping vilket medgav en tidigare leverans av tidningen i Södra Sverige.

Detta var ingen digital tjänst. Finessen var att man använde större bandbredd  för att att det skulle gå snabbare. Kallades på den tiden telefotoöverföring.

1965 kom nya typer av modem och omkopplingsutrustningar. Modemen var nu uppe i en hastighet av 200 baud. Senare på året kom ett modem som klarade 2400 baud.

I början var baud  liktydigt med bit/s. Baudtalet är ett mått på antalet elektriska växlingar på förbindelsen per sekund dvs modulationshastigheten. Ett modem med högre hastighet överför flera bitar per modulation. Exempelvis, ett 14,4 kbit/s modem använder modulationshastigheten 2400 baud.

1968 inkopplades två förbindelser för dataöverföring med hög hastighet (40,8 kbaud) mellan Försvarets forskningsanstalt (FOA) och Tekniska Högskolan samt mellan FOA och Stockholms datacentral.

1972 började jag arbeta på Televerket Radio. Min anställning var som luftfartsradiotekniker på Bulltofta. Jag visste inte mycket om datorer. Jag kommer ihåg att det fanns en dator PDP11 på Sturup som jag tror användes för väder. Att programmera denna verkade vara väldigt mycket maskinkod. Datakommunikation fanns nog men det var inget jag hade koll på. I skolan visste vi knappt vad en dator var och när vi räknade användes fortfarande räknesticka.

1972 fanns det 3700 dataterminaler i Sverige. Prognosen för 1985 var att det skulle finnas 30000 dataterminaler. En dataterminal är i princip en bildskärm/Skrivare och ett tangentbord kopplat till en stordator som oftast fanns på en central plats.

1974 insåg man att telenätet i sin ”nuvarande form” inte gav någon tillfredställande lösning när det gällde överföring av data. Man beslutade att bygga upp ett provnät med ett begränsat antal abonnenter. Syftet med detta var att kunna testa den tekniska utformningen av ett framtida datanät. Utrustningen som ingick i provnätet var utvecklad av ELLEMTEL och tillverkades av Teli i Nynäshamn.

1986 kom det Datel uppringt med hastigheter upp till 9600 bit/s med full duplex. Hade man fast förbindelse kunde man få Datel Fast med hastigheten 19200 bit/s. Dessa tjänster använde det vanliga telefonnätet och det var mest företag som använde dessa tjänster. De flesta fick nog nöja sig med modem som klarade mellan 300-1200 bit/s. I och med digitaliseringen av telefonnätet kunde hastigheten mellan digitaliserade telefonstationer komma upp i 64 kbit/s.

1995 åkte vi runt för att introducera det s.k. Mobila Kontoret. Att via mobiltelefonen koppla upp sig mot kontoret, internet etc. Hastigheten på dataöverföringen var blygsamma 9600 bit/s. Där det fanns täckning fungerade det alldeles utmärkt. Internet som jag kopplade upp mig mot hade inte många koll på. Från bostaden kopplade jag upp mig via uppringt modem och i bästa fall blev hastigheten 56 kbit/s.

2000 skaffar jag ISDN vilket gav en hastighet på 64 kbit/s. Hastigheten jämfört med ett vanligt uppringt modem är inte så stor men ISDN kändes snabbare. Dessutom var uppkopplingen betydligt snabbare. Största fördelen var att man kunde prata i telefon och surfa samtidigt och då blev både sonen och dottern nöjda.

Biltelefon

Som gammal radiotekniker vill jag försöka att ge lite av historien med mobiltelefoni.

1910-11 fanns det enligt ”Elektronik i Norden 3/96” Mobil Telefoni. Det var Lars Magnus Ericsson som efter det att han dragit sig tillbaks från sitt välkända företag LM Ericsson skulle övertalas att skaffa automobil. Bilar var inte särskilt vanligt och Lars Magnus var tveksam till att skaffa en men enligt historien blev han intresserad när han kom på att det gick att ha telefonen med sig i bilen. Med hjälp av två långa käppar försedda med kontaktkrokar som hängdes över ett ledningspar kunde han via telefonist komma i kontakt med omvärlden. Denna innovation fungerade inte för inkommande samtal. Hur han betalade samtalen framgår inte heller.

1953 kunde Televerket erbjuda sina kunder att bli abonnenter i ett helautomatiskt biltelefoninät. Enligt Televerket ringer man precis som från en fast telefon. Från början är det bara Stockholm men andra städer kommer att följa efter. Räckvidden för basstationerna var ca 2 mil. Installations och inträdesavgiften var ca 2000 kr och kvartalsavgiften 375 kr. För varje samtal man ringer får man betala 18 öre.

1956 ändrades benämningen biltelefon till mobiltelefon eftersom ”dom kan installeras både i bilar och båtar”. Dessa automatiska mobiltelefoner installerades och hyrdes ut av Televerket. Vid årsskiftet 1956-57  fanns det 19 abonnenter i Stockholm.  Göteborg hade 8 abonnenter. Detta system kallades Mobiltelefonsystem A  (MTA). Detta var det första automatiska mobiltelefonsystemet i världen. Radioutrustningen tog större delen av bagageutrymmet och dessutom krävdes det ett extra batteri.

1964 började optikern Per-Erik Pettersson i Jönköping att realisera sitt mobiltelefonsystem som sedermera kom att bli Comviq. Första basstationen placerades på ett villatak på Bymarken i Jönköping. Företaget Tele Larm startade. Första kund var Tändsticksfabriken i Jönköping.

1965 kom Mobiltelefonsystem B (MTB) som låg på 80Mhz-bandet. Detta system var manuellt dvs samtalen kopplades upp via telefonist. Det blev i första hand använt av sjukvårdspersonal, massmediafolk och hantverkare.

Mobiltelefonsystem C (MTC) kom aldrig i drift men detta system var grunden till NMT-systemet.

1969 bildades en Nordisk Mobiltelefongrupp för att ta fram ett system för hela Norden.

1971 lanserades ett manuellt system kallat MTD . Det behövdes 700 växeltelefonister för att betjäna 20000 abonnenter.  Invigning av systemet skedde i Örebro den 1 december. Även i Danmark och Norge byggdes MTD system upp i väntan på NMT. ”Det finns alltid plats för en Stornophone”  bilden från en broschyr från Storno. Ett Danskt företag som var bra på det här med radiokommunikation. Känner ni igen bilen som den sitter monterad i?

1972 började jag på Bulltofta som radiotekniker. Vi hade då ett ”mobiltelefonsystem” som kallades MRT. Beroende på var man befann sig valde man kanal och ropade upp. En telefonist kopplade ihop samtalet med det publika telefonnätet. Även detta system startade 1971.

1973 sista december fanns i MTD systemet ca 2400 abonnenter. Totalt bestod systemet av 58 basstationer som täckte de större tätorterna i södra och mellersta Sverige samt tätorterna utmed Norrlandskusten upp till Luleå. Under året kompletterades systemet även med utrustning för selektivt anrop.

1978 kom personsökningstjänsten MBS . Dessa MBS-sökningarna sändes ut över P3-nätet fram till 1985-11-01 då RDS kom och MBS sändes efter det ut på P1-nätet. Detta byggde på samma teknik används för att överföra programinformation om radioprogrammen RDS (Radio data system). Detta blev Europa standard  i mars 1984. Varför blanda in Mobilsökning i Mobiltelefoni? Jo, i början av mobiltelefonin var täckningen inte så bra. Då fick man ta hjälp av mobilsökare och ringa upp på ställen där det fanns täckning. Mestadels lite större tätorter.

1979 köpte affärsmannen Jan Stenbeck  optiker Petterssons företag Tele Larm. Det döptes om till Företagstelefon. Senare ändrade företaget namn till Comvik och blev Televerkets argaste konkurrent. Systemet var manuellt och det marknadsfördes ofta som att man hade tillgång till sekreterarservice. Kunden betalade även för inkommande samtal till skillnad från NMT. Var en stimulerande kamp mellan ComviQ och Televerket som fördes. Denna konkurrens gjorde nog gott för båda parter.

1981 startades NMT upp. Man erbjöd MTD kunderna rabatt på NMT-telefonerna i utbyte mot den gamla apparaten. Detta system kallades NMT450 och telefonerna var ganska klumpiga. Vi kallade dom släpbara. Ficktelefoner för NMT450 fanns inte på den tiden. Då täckningen inte var så bra som idag fick man passa på att ringa när en större ort passerades. Mellan Jönköping och Halmstad var det när man passerade Gislaved som det gick att ringa.

1987 Togs NMT 900 i drift och därmed kunde man köpa ficktelefoner. Ficktelefoner är kanske lite att ta i snarare var telefonen som en tegelsten och vägde ca 1 Kg. Priset på 23000:- för en sådan telefon avskräckte i detta läget vanligt folk från att handla. Från början var NMT900 avsett som en avlastning till NMT450. När Televerket startade NMT 1981 så beräknade man att det kunde bli 100.000 abonnenter 1990. Facit blev att ca 500.000 i Sverige har mobiltelefon och i hela Norden en miljon. Den vanligaste utrustningen på basstationerna var Magnetic.

1988 när vi skaffade en Ericsson Hot line NMT krävdes särskilt  ”Tillståndsbevis för radiosändare i NMT, Nordisk Mobil Telefon”. Där står bland annat att ”Tillståndsbeviset skall medföras. På begäran av behörig myndighetsperson skall detta uppvisas och anläggningen upplåtas för kontroll och prov”. En annan mening lyder  ”Även annan trafik än utväxling av tjänstemeddelanden får förekomma”. Tiderna förändras.

1992 körde GSM igång och nu äger nästan varje svensk en eller flera mobiltelefoner. Bilden symboliserar kampen mellan Televerket och Comviq under både den analoga och digitala svenska mobiltelefonhistorien. Televerket har historiskt sett haft bättre täckning än Comviq därav bilden. I och med GSM blandade sig även en tredje operatör Nordic Tel AB in i kampen. Deras nät kallades Europolitan.

1995 åkte vi runt för att introducera det Mobila Kontoret.

 

 

 

Att via mobiltelefonen koppla upp sig mot kontoret, internet etc. Hastigheten på dataöverföringen var blygsamma 9600 bit/s. Där det fanns täckning fungerade det alldeles utmärkt. Jag använde Nokia 2110 som 1995 var bland det bästa som fanns. På bilden ser ni min telefon i tomteskrud.

2000 den 31 december stängs NMT900 nätet. Dessa frekvenser behövdes för GSM-systemet.

2003 startades UMTS upp i Sverige. Det var operatören 3 som var först. Utdelningen av licenser den 16 dec 2000  blev för många en stor överraskning då den största mobiloperatören Telia blev utan licens.  De fyra licenserna gick till Europolitan, Tele 2 (NetCom),  Hi3G Access samt Orange Sverige. Dessa operatörer hade förmodligen en mer marknadsanpassad säljorganisation dvs man lovade mer än man kunde hålla. Telia hade tänkt sig att ca 5000 master skulle räcka medan de övriga låg mellan 8000-20000 master. Hur det blev vet vi nu och flera av operatörerna borde under resans gång blivit av med sina licenser på grund av att man inte uppfyllde de krav som fanns. För Telia löste det sig senare genom att man köpte in sig på värsta konkurrenten Tele2:s licens och bildade ett gemensamt bolag SUNAB.

2007 den 31 december stängdes det Analoga NMT450-systemet. Frekvenserna övertogs av Nordisk Mobiltelefoni AB som har ett CDMA system på 450 frekvenserna.

2009 Nordisk Mobiltelefon Sverige, som står bakom mobiloperatören Ice.net, begärdes på måndagen i konkurs.Företaget har bedrivit 3G telefoni på 450-frekvenserna.

2009-03-12 PTS har beslutat att att Nordisk Mobiltelefon får överlåta sina radiotillstånd i det s.k. 450 MHz-bandet. Bolaget kommer att byta namn till AINMT Sverige AB. PTS ser mycket positivt på att 450 MHz-nätet drivs vidare bl.a. eftersom nätet ger möjligheter till telefoni- och bredbandstjänster även i glesbygd. Bolaget kommer att driva Nordisk Mobiltelefons (ice.nets) verksamhet vidare.

Isildurs Bane

Isildurs Bane får vara med trots att bandet är av senare datum. Undrar om inte detta band är det man hittar mest om på nätet. Min bror (Lingon) som är tio år yngre än jag spelade bas i detta band en gång i tiden. 

På bilden ser ni  Kjell Severinsson, Lingon, Mats Johansson, Jan Severinsson,Bengt Johnsson och jag tror det är Mats Nilsson som är infälld i hörnet. Detta är någon gång i slutet på 70-talet. Vet att Lingon  varit med om att komponera en låt med namnet  Marlboro blues.  Jag hoppas att den inbringat mycket STIM-pengar. Skriva låtar har jag aldrig lyckats med trots idoga försök.

Låten fanns med på skivan ”Sagan Om Den Irländska Älgen”.

Isildurs Bane, från vänster Mats Nilsson, Ingvar ”Lingon” Johansson, Janne Severinsson, Göran Fredriksson, Mats Johansson, Kjell Severinsson saknas på bilden som är från 7 nov 1981 i samband med premiären i Falkenberg på deras tolkning av ”Sagan om ringen”.

Nicc-a-teens

En bild från orkesterkatalogen 1968. Nicc-a-teens var ett av förbanden till  The Who när dom spelade i Folkparken  24/10 1966.

Dandys

Pop i topp. Har varit engagerad i Danmark och Tyskland som det står i Musikerförmedlingens katalog 1968 där denna bild är hämtad.